Kanske äntligen barskrapad:-)

Doktor Mats Haglund på Karlskoga lasarett sa i alla fall att han hade skrapat bort väldigt mycket gammal ärrbildning i min axel, både i hålrummet där axelleden ska rulla och i spetsen av nyckelbenet. Egentligen räknade han med att skära upp för att nå nyckelbenet men även det gick att nå med titthålsoperation. Återhämtningen kan förmodas gå fortare därmed. Hoppas jag är ordentligt barskrapad på dom ställena nu och kan återfå full rörlighet.
Mars 2007 när familjen flyttat ner till Storå skulle jag sätta upp ny takarmatur i köket och klev upp på det runda bordet med tanken att INTE kliva på klaffsidan...

...och klev upp på klaffen varpå bordet naturligtvis välte, och jag föll baklänges ner i golvet, med alla mina då 97 kilon, över stolen jag klivit upp på. Märkligt ändå att jag inte skadade mig mer faktiskt. Det tog en sekund att falla och 4,5 år har jag gått med dess sviter.

Själva efterbehandlingen hos sjukgymnast pågick mer än ett år, de tre första månaderna helt inriktad på smärtlindring sen rörelseövningar, sen försökte jag med massagebehandlingar och fortsatte de egna övningarna hemma, sen med cortisonsprutor. Till slut gav jag liksom upp och tänkte det här får jag leva med. När jag bad vårdcentralen göra en invaliditetsbedömning till fritidsolycksfallsförsäkringen så visade det sig att Karlskoga lasarett med åren blivit duktiga på att behandla axelskador. Det blev till att vänta: remisstiden... vårdgarantitiden med frivillig förlängning... och sen uppskjutet operationsdatum då jag fick tid veckan före årets vävkurs. Det såg sen farligt riskabelt ut att bli mer fördröjning då generatorn på bilen pajade, men jag tog mig till Karlskoga och därifrån ändå.

Nu, morgonen efter, känns det oväntat bra i axeln. Det var inte riktigt skoj igår kväll att ligga ner, vare sig på rygg eller på sidan - med en avlastande kudde att lägga armen på. Diklofenak och Alvedon kändes väl inte riktigt som att det räckte, men nu tror jag inte ens jag behöver Alvedon. Mindre än 12 timmar efter ingreppet. Häpnadsväckande! Tittar man på bandaget kan man ju undra hur det är möjligt.

Förutsättningarna att kunna väva damast med harnesk nästa sommar ser goda ut.

Det har varit utsiktslöst att ens tänka tanken. Det där vardagsonda vid sträckande rörelser, nå upp till saker, hänga tvätt, vrida på kroppen om jag burit något har ju inte varit så trevligt men ändå på något vis uthärdligt. Att däremot skrinlägga damast med mönstermöjligheterna som harnesken ger har på något vis varit värre eftersom det var omöjligt. Det vardagsonda var ändå möjligt att genomföra. Men trist.

Kanske tveksamt om jag ger mig på ett så stort arbete som när jag vävde mönster efter sängens överstycke.

Men tanken att vara helt fri i mönsterskapandet känns verkligen märkvärdigt befriande. Tackar redan Örebro Läns landsting och i synnerhet hela dagkirurgin med Mats Haglund på Karlskoga lasarett.

Vävbilder och byalaget

Pustar nog faktiskt ut lite nu och känner att jag är ikapp någotsånär nu. Byalagets websida ligger ute för kommentarer och kompletteringar. Och syster Lotta har gjort en jättefin logga till föreningen:

Letat igenom alla mina bilder med för att göra ett större bildgalleri men det återstår en del justeringar och jakt på bilder i rätt storlek med.

Vävkursens bildgalleri lyckades jag efter många om och men återfå i förlorat skick, men frågan är om det inte tog lika lång tid som att börja om helt.

Nu ligger det ute på hemsidan i alla fall, och en länk till damastutställningens bilder med.

Upptäckte dock att jag borde lägga ut bilder från Vinterspår i februari. Har bara lagt dem på facebook och där är ju inte alla.

På söndag fyller mamma 88 år. Och syrran har fullt upp att rensa eländesdöda råttor (troligen möss) som jag inte märkte susningen av att dom fanns där! Hon måste ha bättre luktsinne än jag. Eller så var jag i andra tankar när jag fanns i närheten av dem.

Man lär sig väl antar jag...

... hur man bloggar:-) och en vacker dag kanske det finns en tanke bakom med, men just nu är den nog höljd i dunkel och enbart skoj att prova hur det fungerar. Med ett tack till Dagmar som inspirerat mig.

Borde ta en promenad för att skapa balans mellan energi in och energi ut, men hur skoj är det när näsan börjat rinna oavbrutet. Nu blir det till att hämta näsdukarna som ligger i bilen!

Idag och i morgon har jag affischerat om öppettider för "10 års damast på Tyft". 12.30-13.30. Det vill till att jag äter bland de första så jag kan hålla utlovade tider. Tiderna är ju annonserade i lokalbladet till och med!